Skrivkramp-blogg

Efter att stolt ha informerat min omgivning om jag nu minsann skriver blogg har jag plötsligt drabbats av skrivkramp. Det kommer liksom inget. Hittills har jag hämtat all inspiration i min vardag, men det poppar inte upp något spännanade att skriva om. Jag tänker därför redogöra för några desperata bloggämnen som jag har försökt tvinga fram.

Den första krystade bloggidéen handlar om vem som egentligen köper Per Gessles skivor. Jag är själv förtjust i Gessles svenska skivor, vilket jag har gett mig fan på att inte skämmas över. De flesta musikintresserade i min omgivning rynkar nämligen på näsan om man nämner honom. Det är uppenbarligen skamligt att lyssna på honom. Många försöker också, med gnällig röst, härma Gessle och på annat sätt förlöjliga honom. Jag kan inte komma på många människor som villigt erkänner att de gillar Gessle, men ändå säljer han mer skivor än regndroppar i Dublin. Märkligt!

Nästa bloggämne handlar om hyrfilmsomslag. Visst är det kul att läsa filmbolagens desperata försök att lura kunder att hyra. Som tur är har man skaffat en viss rutin när man hyr film. Står det t ex - Från regissören som gjorde "Die hard 2"- bör man fråga sig varför man inte skriver ut denna fantastiska regissörs namn (som jag råkar veta är finnen Renny Harlin, nördigt va?). Givetvis för att denna regissör inte har gjort något vettigt (?) sen "Die hard 2". Man bör alltså våldsamt ställa tillbaka filmen innan man luras av den otroligt lockande informationen. Vidare brukar man kunna läsa att filmen är ett lyckopiller eller en garanterad skrattfest enligt någon märklig amerikansk filmguide. Detta brukar vara en garanti att filmen är så kass att man hellre hade gått till tandläkaren.

Krystade ämnen, men ändå...

Dagens godaste: Vinägerchips med dippa.
Dagens bästa låt: Ingen soldat