Jag har en hyfsat ny kollega på jobbet som är, i det närmaste, lika musikbesatt som jag själv. Detta medför att vi inte kan föra en vettig konversation utan att slänga in musikreferenser och tips på låtar som man bör ha hört. På grund av detta blev vi, av en annan kollega, jämförda med små pojkar som byter Pokemon-kort. Vad ska man säga, boys will be boys...
Jag har många goda vänner och kolleger, men jag har saknat någon jag kan diskutera Stones skitiga 70-talssound med eller om Springsteen var bättre med skägg. Livsviktiga ämnen att diskutera.
En fredagslåt: Hum hum från Humlegården
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar